Här sitter jag och försöker få i mig lite kvällsmat bestående av jordgubbskräm, klockan halv fyra på morgonen. Så nja, kanske kan man mer se det som att jag hoppa kvällsmaten och nu sitter och äter frukost istället..

Är man sjuk och trött och knappt kommer ur sängen, så får man faktiskt lov att ligga och lyssna på dåliga parodier. Och har man feber får man faktiskt lov att bjuda på några av dom också. Enjoy!

Känner mig mer död än levande just nu. Mådde väldigt illa igårkväll, men tänkte inte så mycket mer på det för ibland mår man ju illa utan anledning. Men natten spenderades med huvudet över en spann och imorse slog febern nockout på mig. Har sovit oroligt större delen av dagen och vaknade i full panik för en liten stund sen för att jag var jagad av gigantiska monsterfåglar som precis fick tag i mig. Vilket lättnad när man inser att det bara är feberdrömmar. 

...min allra finaste lilla Misa...

Idag är jag slö. Jag har "bara" tvättat, bytt lakan, dammsugat, handlat och solat. Men jag börjar känna mig sjuk, ont i halsen, hängig och trött.

Gått några dagar nu sen jag bloggade sist. Mycket har hänt men ska inrikta mig på det positiva just nu :)

Ännu en helg är förbi! Jag är sjukligt trött och det åskar ute. Stormar och åskar!

Ännu en dag har sprungit iväg i en väldig fart. På lunchen mötte jag upp T på ett fik och efter jobbet åkte jag och Emelie iväg för att provrida på en ridskola. Jag har funderat på den ridskolan ett tag då den ligger närmre än den jag rider på nu. Har ridit där förut och anledningen att jag sluta var pga av att hästarna var väldigt ouppfostrade. Men nu är det nya ridlärare och nya hästar och de flesta verkade väldigt lyhörda och ville göra rätt. Red en snäll liten häst på ca 150 i manke. Hon var väldigt arbetssam och fin att rida. Men den vi red för ikväll hade inte riktigt samma åsikter som henne som jag brukar träna för, så blev lite splittrad kunskap där.

Jag satt och läste några artiklar om elevmobbning av lärare. Och jag blir så förtvivlad, så frustrerad, så arg!
Av alla som jag läste var det bara en artikel med slutsatsen att det faktiskt förekommer i svenska skolor. I andra artiklar togs det oftast upp som "missförstånd mellan lärare och elev". Herregud säger jag bara!
Skulle en lärare säga att han/hon blivit slageneller på något sätt mobbad av en elev, kan man läsa stora uppslag om det i tidningen. Skulle en elev säga att en lärare mobbar henne/honom, slås det allt som oftast ner. Och vissa av er kanske säger att nej, så är det inte alls. Men jo, så är det!
Jag vet inte hur seriöst samhället idag tar på lärarmobbning, men jag vet att det finns och jag talar från hjärtat när jag säger att jag vet hur det känns.

När någon frågar mig om jag blivit mobbad svarar jag nej. För det har jag inte, inte sån mobbning som alla syftar på. Jag har aldrig behövt stå ut med kränkande ord och handlingar från andra elever. Men däremot blundade de flesta för vad som faktiskt hände istället.
Mitt första år i skolan kantades av kränkande ord och handlingar som utfördes av vår allra egna lärare. Dagligen fick jag höra hur fruktansvärt värdelös jag var, att ingen någonsin velat eller skulle vilja ha mig. Jag fick ta emot slag och hot flera gånger i veckan.
Såklart kämpade mina föräldrar för att få ett slut på det. Vi var på massor av möten, både med skolan och kommunen. Men utan någon mening, för ingenting hände. Ingen ville ta tag i det, och ingen trodde på mig när jag försökte säga som det var.
Den här läraren förbjöd mig att äta och jag fick ofta inte följa med ut på rasterna. För jag var varkens värd mat eller att få leka med de andra barnen.
Och som en osäker liten sexåring så ville man ju göra allt som vuxna sa till en. Så när hon sa att jag inte fick äta, då åt jag inte heller. Jag fastnade i tankarna om att mat var något man skulle förtjäna så jag rasade snabbt i vikt. Vägde långt under normalvikt och fick näringsbrist.
Jag fick inte ens sitta med vid bordet när de andra åt av anledningen att de andra kunde tycka att det var äckligt. Jag hade min plats i soffan som stod i andra sidan av rummet. Jag var tvungen att sitta stilla och jag fick absolut inte säga något. En gång svarade jag på en fråga min kompis ropa över klassrummet, och jag kan säga att jag gjorde det aldrig igen...

Men det fanns en som såg allt, en som kramade mig i smyg när tårarna brännde. Hon hette Monica och hon var en ängel utan vingar. Hon var vår extra lärare och jag vet inte hur många gånger hon gick mellan när läraren höjde handen mot mig eller skrek åt mig inför alla. Men hon orkade inte i längden, vår lärare slängde så mycket skit över henne att hon en dag kom med beskedet att hon var tvungen att sluta.
I samma veva som hon slutade blev jag inskriven på en annan skola, men jag vägrade. Jag hade fått så fina vänner i klassen och jag frågade hela tiden varför jag skulle behöva sluta när det inte var jag som gjorde fel.
Men tillslut hade året gått och när vi börja förstaklass så fick vi en ny lärare. Dock satt allt som den andra läraren sagt kvar så det tog tre år innan jag började våga äta i skolan igen. Det tog väl ca ett år innan jag kunde börja äta normalt hemma igen.

Jag kan väl inte direkt säga att allt som hände har påverkat mig, men det är klart att vissa saker sitter kvar än ibland i perioder. För det jag berättat här är bara en tiondel av allt som hände.
Men jag kan bli så arg ibland varför ingen verkligen tog tag i det, varför läraren inte blev sparkad utan hon fick fortsätta som lärare. Och jag blir så irriterad när jag hör folk säga att det inte finns lärare som mobbar elever. Jag har fått höra det så många gånger och jag önskar jag kunde få folk att inse att det faktiskt händer sånt här.
Och jag önskar framförallt att jag hade makten att stoppa det!

Sommaren innan helvetet...

Jag borde sova, men kan jag? Nej! Är jag förvånad? Nej!

Godmorgon!

Var i Ullared i onsdags och blev några tusenlappar fattigare, men några fina saker rikare! :)

Finns inga ord som kan beskriva den helg som varit. Det gör så ont att tänka på att vi har förlorat vår fina Spike. Men jag tror han har det bra nu, att han springer fritt igen och förhoppningsvis har han fått träffa Zimba igen.