♥ kind of weird, in a normal way

Två dagar kvar till en veckas semester! Årets sista ledighet och som jag ska njuta och ha roligt! En helt underbar och fin och fantastisk och otrolig människa åker hela vägen ner från Falun för att besöka mig och jag är så glad!! Det är två år sen vi sågs sist, vilket känns som ungefär två år för länge. Bättre vän än henne får man leta väldigt länge efter, hon betyder så sanslöst mycket för mig och det hoppas jag att hon vet! Så ni förstår kanske att jag ser fram emot den kommande veckan :)
Nästa vecka är det även dags för min syster att få sin lilla dotter, iallafall är det planerat då, men sen när det blir får vi ju se! Det krävs dock lite planering för att få ihop att åka och hälsa på då de bor fem timmars bilfärd härifrån. Men så, det finns en del att se fram emot! :) 

Denna veckan är väl också lite speciell, iallafall på jobbplanet. Företaget som jag jobbar för ska flytta produktionen och igår kom jordbruksministern och svingade en ölflaska i väggen. Som ett dop typ, eller blötläggning som de kallade det. Trevlig liten tillställning på förmiddagen innan vi åkte tillbaka till kontoret. 
På fredag ska jag på frukostmöte med (om jag förstått det rätt) företagsmänniskor på Österlen. Jag har hört talas om det flera gånger då mina chefer brukar va på det, men jag vet inte så mycket mer än att vi ska äta frukost och någon kommer och föreläser. Men det ska faktiskt bli kul att se vad det är för något! 

Nu ska jag krypa ner i sängen och försöka sova lite. Imorgon väntar nästsista jobbdagen och ett läkarbesök. Wish me luck! Godnatt <3 



Allmänt, Min vardag | | 2 kommentarer |

♥ Alla måste ta ansvar



En av de viktigaste frågorna i samhället har äntligen väckts till liv. 
Barn ska våga anmäla, vuxna ska lyssna och förövarna ska va medvetna om att straffet blir allvarligt. Hade jag haft något att säga till om skulle jag infört döttsstraff mot de som utför dessa fruktansvärda handlingar, som straffar de utsatta för livet. För nej, tiden läker inte alla sår. Den skammen sitter föralltid kvar i offrets minne och hur många år som än går kommer skräcken alltid sitta kvar. Vetskapen om att förövarna sitter inne skulle lugna så många som ligger vakna i skräck på nätterna, skulle ge dom utsatta lite hopp om rättvisa. Många övergrepp händer idag, många. Väldigt många. Men det största antalet är de som aldrig kommer fram. 
Det handlar inte enbart om den dåliga straffskalan, det handlar om att vuxna måste våga se. Lär känna era barn, ge dom tillit nog att de skulle berätta om något sådant händer. Ge dom kunskapen om att veta vad som är rätt och fel. Vetskapen om vad andra får göra och inte får göra skulle hjälpa mot den osäkerheten som gör att många inte berättar. Jag skulle vilja skriva att ni ska ge dom tryggheten nog att lita på vuxna. Men jag vet av egen erfarenhet att de vuxna som barn ska lita på inte alltid är de som lyssnar och hjälper. Ge därför barnen möjligheten att berätta för er, och var uppmärksamma nog att se om något är fel. Ingen som blir utsatt för övergrepp går omärkt ur det, ingen! Så lita på er magkänsla och fråga om ni misstänker något. Tro mig, det kan rädda liv. <3
Allmänt, Min vardag | | 3 kommentarer |
Upp