"Kul att du frågar, men aldrig i livet!"

Ännu en helg är förbi! Jag är sjukligt trött och det åskar ute. Stormar och åskar!
Fredagen spenderades genom att köra runt och leta köksbord efter jobbet. Jag och pappa var runt överallt, men hittade inget som passa.
Igår var det först skyttetävling på eftermiddagen, hem och duscha och sen iväg till T. Vi beställde pizza och blev sen skjutsade av hans mamma till festen hos Emmie. Skitkul fest med alldeles för mycket dricka för min del. Jag må bara va 22, men det märks seriöst att man inte är 16 längre, haha...
Men som sagt hade vi skitkul och det blev verkligen en fest att minnas på mer än ett sätt!
Vid fem liftade vi hem till T. Steg upp så jag tog tåget vid tolv idag och sen dess har jag gjort massvis. Tvättat, städat, handlat, betalt räkningarm fixat papper etc etc. Och nu ska jag krypa ner i sängen och ikväll tror jag faktiskt äntligen att jag ska kunna få lite sömn. :)

Ta hand om er!
Godnatt

Festens stående skämt! ;)

Min vardag | | Kommentera |

Hej Havreflarn!

Ännu en dag har sprungit iväg i en väldig fart. På lunchen mötte jag upp T på ett fik och efter jobbet åkte jag och Emelie iväg för att provrida på en ridskola. Jag har funderat på den ridskolan ett tag då den ligger närmre än den jag rider på nu. Har ridit där förut och anledningen att jag sluta var pga av att hästarna var väldigt ouppfostrade. Men nu är det nya ridlärare och nya hästar och de flesta verkade väldigt lyhörda och ville göra rätt. Red en snäll liten häst på ca 150 i manke. Hon var väldigt arbetssam och fin att rida. Men den vi red för ikväll hade inte riktigt samma åsikter som henne som jag brukar träna för, så blev lite splittrad kunskap där.
Men mest troligt kommer vi börja rida på onsdagskvällar, iallafall fram till sommaren. Men kommer rida terminen slut på min nuvarande ridskola.

Nej men nu borde jag nog försöka sova! Ännu ingen hit på sovfronten och för att sova så lite som jag gör så är jag faktiskt väldigt pigg.
Imorgon efter jobbet ska jag först till tandläkaren och påbörja en rotfyllning (livrädd) och sen ska jag och pappa åka iväg och leta en bänkskiva till mig att ha som köksbord. Fick en skiva av min systers kille, men den visade sig bli alldeles för bred för mitt kök..
På lördag blir det först skyttetävling och sen ska jag träffa T så ska vi äta något och sen ska vi till fest hos Emmie. Kommer bli bra! :)

Natti
Min vardag | | Kommentera |

Folk måste vakna för mobbningen som finns!

Jag satt och läste några artiklar om elevmobbning av lärare. Och jag blir så förtvivlad, så frustrerad, så arg!
Av alla som jag läste var det bara en artikel med slutsatsen att det faktiskt förekommer i svenska skolor. I andra artiklar togs det oftast upp som "missförstånd mellan lärare och elev". Herregud säger jag bara!
Skulle en lärare säga att han/hon blivit slageneller på något sätt mobbad av en elev, kan man läsa stora uppslag om det i tidningen. Skulle en elev säga att en lärare mobbar henne/honom, slås det allt som oftast ner. Och vissa av er kanske säger att nej, så är det inte alls. Men jo, så är det!
Jag vet inte hur seriöst samhället idag tar på lärarmobbning, men jag vet att det finns och jag talar från hjärtat när jag säger att jag vet hur det känns.

När någon frågar mig om jag blivit mobbad svarar jag nej. För det har jag inte, inte sån mobbning som alla syftar på. Jag har aldrig behövt stå ut med kränkande ord och handlingar från andra elever. Men däremot blundade de flesta för vad som faktiskt hände istället.
Mitt första år i skolan kantades av kränkande ord och handlingar som utfördes av vår allra egna lärare. Dagligen fick jag höra hur fruktansvärt värdelös jag var, att ingen någonsin velat eller skulle vilja ha mig. Jag fick ta emot slag och hot flera gånger i veckan.
Såklart kämpade mina föräldrar för att få ett slut på det. Vi var på massor av möten, både med skolan och kommunen. Men utan någon mening, för ingenting hände. Ingen ville ta tag i det, och ingen trodde på mig när jag försökte säga som det var.
Den här läraren förbjöd mig att äta och jag fick ofta inte följa med ut på rasterna. För jag var varkens värd mat eller att få leka med de andra barnen.
Och som en osäker liten sexåring så ville man ju göra allt som vuxna sa till en. Så när hon sa att jag inte fick äta, då åt jag inte heller. Jag fastnade i tankarna om att mat var något man skulle förtjäna så jag rasade snabbt i vikt. Vägde långt under normalvikt och fick näringsbrist.
Jag fick inte ens sitta med vid bordet när de andra åt av anledningen att de andra kunde tycka att det var äckligt. Jag hade min plats i soffan som stod i andra sidan av rummet. Jag var tvungen att sitta stilla och jag fick absolut inte säga något. En gång svarade jag på en fråga min kompis ropa över klassrummet, och jag kan säga att jag gjorde det aldrig igen...

Men det fanns en som såg allt, en som kramade mig i smyg när tårarna brännde. Hon hette Monica och hon var en ängel utan vingar. Hon var vår extra lärare och jag vet inte hur många gånger hon gick mellan när läraren höjde handen mot mig eller skrek åt mig inför alla. Men hon orkade inte i längden, vår lärare slängde så mycket skit över henne att hon en dag kom med beskedet att hon var tvungen att sluta.
I samma veva som hon slutade blev jag inskriven på en annan skola, men jag vägrade. Jag hade fått så fina vänner i klassen och jag frågade hela tiden varför jag skulle behöva sluta när det inte var jag som gjorde fel.
Men tillslut hade året gått och när vi börja förstaklass så fick vi en ny lärare. Dock satt allt som den andra läraren sagt kvar så det tog tre år innan jag började våga äta i skolan igen. Det tog väl ca ett år innan jag kunde börja äta normalt hemma igen.

Jag kan väl inte direkt säga att allt som hände har påverkat mig, men det är klart att vissa saker sitter kvar än ibland i perioder. För det jag berättat här är bara en tiondel av allt som hände.
Men jag kan bli så arg ibland varför ingen verkligen tog tag i det, varför läraren inte blev sparkad utan hon fick fortsätta som lärare. Och jag blir så irriterad när jag hör folk säga att det inte finns lärare som mobbar elever. Jag har fått höra det så många gånger och jag önskar jag kunde få folk att inse att det faktiskt händer sånt här.
Och jag önskar framförallt att jag hade makten att stoppa det!

Sommaren innan helvetet...
Allmänt | | En kommentar |
Upp